Hur vet man att man kan något?

Jag har funderat en hel del på kunskap under de senaste dagarna och även under min VFU-period. Det är oerhört svårt att veta vad elever kan och inte kan, för hur mycket man än försöker så är det ju svårt att hinna med att gå runt till alla elever i klassen och kolla vad de kan i alla olika räknesätt med mera. En del elever som jag mötte under VFU:n arbetade jättebra under lektionerna (verkade det som i alla fall) men sen när vi gick igenom prov så hade det inte alls gått särskilt bra. Något som de använde sig mycket av på min VFU-skola var att bedöma sig själv och att ge sina klasskamrater kritik (både positiv och negativ). Man märker då att en del elever som man tyckte jobbade på bra under lektionerna men sen fick ett mindre bra provresultat, ändå tyckte att de var väldigt duktiga. Hur man kan veta att man kan något?

Många elever som fick sämre provresultat än vad de hade väntat sig, förklarade sig och ville ha nya uppgifter. Och visst! De kan ha haft en dålig dag när de gjorde provet eller de slarvade, men hade då de som fick bra resultat en ovanligt bra dag, lite tur och gissade sig till svaren? Att bedöma elever är ett oerhört tungt jobb, jag deltog i några av utvecklingssamtalen som hölls under v. 42 och såg flera elevers reaktioner för när de fick reda på hur de låg till i ett visst ämne. De flesta elever blev mest positivt överraskade, men det hände ju även att eleverna väntat sig ett annat omdöme än det de fick. Ska man som lärare diskutera hur eleverna ligger till oftare än vad man gör, för att eleven hela tiden ska kunna satsa högre om den så önskar?

Några mening som jag läste i Carlgren och Martons bok "Lärare av imorgon" lyder "I stället för att se kunskap som en substans kan man uppfatta den som en relation mellan människan och världen. Det innebär att kunskap ses som uttryck för människans (elevens) förhållande till världen snarare än någon som ska tas in eller läras in. En persons kunnande kommer till uttryck som särskilda sätt att erfara värden" (s. 195). Betyder dessa meningar att man vet vad man kan först när man verkligen behöver använda sig utav kunskapen? Går inte kunskapen att läsa av med hjälp av prov och muntliga samtal? Ser man vad man kan när man möter verkligheten? Jag bara undrar...

Att bli en lärare

Vilket slit och jobb det kommer att vara här nu i några år för att bli lärare. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig! Självklart förstår jag att det inte räcker att kunna lite matte för att bli en bra matematiklärare. Men nu förstår jag att det är sååå mycket mer än man kan ana. Man behöver även förståelse i gruppsammansättning, olika pedagogiska metoder och psykologi i hur människor fungerar både som individ och i grupp. Det är ju massor att tänka på! Och detta är väl bara en liten del av allt som vi kommer att lära oss på Högskolan Väst, för dessa delar har vi ju redan varit inne på under våra fem första veckor på skolan. Vad kommer härnäst?

Under hela eftermiddagen denna fina torsdag har vi i gruppen arbetet med grupparbetet "Läraryrket och dess implikationer". Ett stort, brett och mycket tungt arbete, trots att alla delar egentligen går in i varandra. Nu ska vi i alla fall äntligen (men nervösa - i alla fall jag) ut på praktik/VFU (verksamhetsförlagd utbildning) under två veckor. Det ska bli jättespännande att få komma till en grundskola igen, men att nu få vara den som står framför klassen mer än vad man gjorde när man själv gick i skolan. Jag hoppas och tror att jag - medvetet lika mycket som omedvetet - kommer att ha en hel del hjälp i min lärarroll utav arbetet som vi gjort.

Nu kör vi!